(ni får tycka vad ni vill om bilden, men jag tycker den är vackert)

Nu gäller det att stödja bröstcancer fonden tjejer...Det är en otäck sak att hända oss kvinnor...

Själv så är man ju i riskzonen rent genetiskt. Mormor hade bröstcancer plus att farmor haft det. Så det finns ju på båda sidorna. Men man får hoppas och lita på att man kanske har den turen att inte få cancer. Fast man ska ju aldrig säga aldrig!

Mina tackar går ut till alla kvinnor och deras familjer som lider var det. Sen ska vi inte vara sådana, finns ju faktiskt män som fått bröstcancer och dom lider lika mycket..och det kan ju vara så att för dom känns det lite mer pinsamt att säga att dom har just bröstcancer, eftersom man förknippar det med kvinnobröst.

Ack dessa bröst och deras magiska kraft =)...män kommer nog alltid vara betagna av dessa två "bullar"..igentligen är dom ju bara där för att mata våra nyfödda barn, så bröst kan ju vara lite överskattade..alla vi kvinnor som önskar att vi hade större, mindre, fastare eller att dom satt en aningens högre upp. Visst själv ska jag inte säga något. Jag älskar ju att ha urringade tröjor och lite push up så att tröjan sitter lite finare =)...Men tänk dom som blivit av med ena eller båda...dom måste tycka att allt efteråt som man önskat bara var dumt, när allt dom vill ha är tillbaka sina! Mormor hade bara ett bröst. Haha när vi var små, jag och min lillasyster Johanna brukade vi fråga mormor varför hon bara hade ett. Då sa hon " det är för att katten har tagit ena!" och vi skratta och trodde på henne...Nu vet man ju varför. Var ju en lättare förklaring för oss små flickor. Lilla mormor!

Jaha då är det höst nu då...Underbart härligt måste jag säga.

Solen lyser vackert genom alla trädens fina färger och luften är sval och ren att andas in. Jag skulle gärna skippa vintern och bara ha höst, lite vår och en lång sommar. Haha synd att man inte kan få bestäma sånt själv. I dag blev det i alla fall en sväng på stan med Gabbi min partner in crime, och vän =) vi försöker lösa alla världens problem, medans vi går och kollar staden och dess människor. Tur jag har henne nu när jag är arbetssökande. Fasen annars skulle jag vara helt själv i denna enormt tråkiga tid. Hon vet precis hur det är och det är skönt. och inte bara det, hon är en enormt bra PT också...önksar jag kunde ge något tillbaka för all hjälp jag och Anna får på gymet. Sen har vi ju stackars Anna också som ligger hemma och är sjuk, gumman då...men det kommer säkert bli bra snart =)...Det är såå jäkla tur att jag har Henne också...hon och jag kan också prata om allt och hjälpa varandra. Och dessutom står dom båda ut med mina knäppa ideer och tankar..mmm ja och min underliga humor! (dom två har minst lika kontiga, sådäså hihi)..Det är mina tjejer det =)...Sen får jag i naturligtvis glömma mina systrar, Jenny och Johanna, supertjejen Elin och min underbara kusin Madde. Var skulle jag vara här i livet utan dom?...I kväll blir det gymet med Gabbi, då ska vi träna lite ben muskler och efter det ska jag hem och börja på min nya bok av Dan Brown som så är på engelska. Gillar hans böcker starkt asså. Så från och med i dag börjar höstmyset med böcker och te eller kaffe! =)

 Jag ha insett att jag måste ändra mitt liv och bli vuxen.....men hur fasen ska jag göra det när jag inte riktigt vet vad jag vill?

Men något säger mig att när jag väl hittat rätt kommer allt falla på plats. Just nu är det Han, Jonas så söt, så snäll, så enormt militär haha och den stora chocken han råkar faktiskt bo nära mig, eller när? i Kumla(blää) men ändå. Dejten i fredags var den bästa jag varit på..haha han får mig att skratta på ett sätt få killar kan. Han får mig att le, bara genom ett sms. När kände jag så här att JAG faktiskt vill träffa honom igen..Händer ju inte allt för ofta asså. vet ärligt talat inte vad jag vill skydda mig själv i från. Men det har blivit så att om han vill mer tar jag tio steg bakåt och bara kännar att detta blir för mycket för jessies lilla hjärna och hjärta.

Jag har ju kanske en teori om var, när och hur det hände att det blev så....men fan hur länge ska man leva på det då?...nångång måste man ta steget över det och bara inse att jag är bättre än han och det han gjorde, sa. Inte längre rör mig i ryggen...GO jessica, GO tjejer...släpp honom/dom/henne. Vi är bättre än våra ex och deras komentarer och synpunkter. Nu gäller det att satsa på det man har. Och jag ska verkligen göra mitt bästa och satsa på Jonas :-P

Det värsta av allt är att han ska åka till Afghanistan och jobba..men jag tror att jag har ett helt år på mig att ha honom när...Missförstå mig inte nu, jag är inte kär...jag är intresserad och hoppas innerligen att han är det med!

Vi är så lika, men endå olika. Vår humor är så lik att det är skärmande haha. men det positiva där är att jag kan inte skräma i väg honom hur jag än gör, jag kan inte vara "hård" eller spydig. Mannen kan ju han med. Och jag vet hur jag gör när jag träffar någon. Nu helt plötsligt kan jag inte vara den personen...hmm illa eller bra, tro?

Vi får helt enkelt se vad ödet och framtiden har att överraska med.

Nog för detta första inlägg...kommer åter =)